så långt örat kunde höra. Rotarymötets föredrag var inget annat än medlemmarnas fantastiska bilar som stod uppradade på krogens parkering och berättelserna om dessa. Hörde jag inte utdrag ur Saligprisningarna från Jesu lära: Saliga äro de som hungra och törsta efter bilar, ty de skola bliva mättade eller Saliga äro de saktkörande, ty de skola besitta jorden eller Saliga äro de rentvättade, ty de skola se Andrahandsvärdet.

Förutom Nicklas suveränt goda älgkalvbiffar med vitlöksbröd och sallad var det ingen hejd på beundrande ögon och öron när bilägarna efter lunchen gick igång med berättelserna om sina ”kelgrisar”. Likt mänskliga motorer ångade de upp sig i orala varvtal som sekreteraren snabbt tappade räkningen på. Det var under stundom lika många nollor i varvtalen som på prislappen.

Radio Rotary med Marianne Palmqvist Berg i spetsen hade dagen till ära infunnit sig för inspelning till kommande radioprogram, där Lennart Engholms gamla Amason användes för att med en mikrofon i kylaren registrera ljudet av hur en bilmotor låter när den startas. Jag förmodar att Marianne tänker sig sända sitt program med en blinkning åt C G Hammarlund som på 1960-talet varje vecka introducerade sina lördagsprogram ”Bilradion” just på det sättet. Dock var Engholms ögonsten betydligt mer lättstartad än Hammarlunds, om jag minns rätt.

Förutom Amasonen märktes en Volvo 142, en Rover, en Lotus, en 12-cylindrig BMV, en Mercedes med oräkneliga siffer- och bokstavsbeteckningar och ytterligare ett antal Mercedesar, med eller utan tak.

Väl inträngda i min Mazda från millennieskiftet på väg hem tröstade Anders Hallonsten mig med att: ”Om åtta år kan du köra skattefritt Stephan”!

Må tiden gå fort!

Stephan Bladh