I avsaknad av ordinarie President hälsade den vikarierande, alltså undertecknad, alla hjärtligt välkomna till sommarens sista klubbmöte på Hedmans krog. Dagen till ära hade vår förnämlige kock stekt fläskkotletter, perfekt kryddade som gjorde samtliga mållösa av förtjusning. Till kaffet kom han överraskande med en liten läckerbit, en Ganache som var så ljuv att till och med glasyren på porslinet var nära att stryka med. Mums.

Därpå vidtog det allvarliga. Förutom att vår ordinarie President fått sorg och var på begravning så hade ingen något besked om var mötet skulle hållas kommande torsdag, minst av alla den vikarierande Presidenten. Det blir därför att invänta besked via mejlen för oss alla. Vidare hoppades mötet på ett återupptagande av traditionen med gåsagille på Hedmans krog, förslagsvis Mårtensafton, torsdagen den 10 november, klockan 18.00. Dags att styrelsen kontaktar Niklas i ärendet.

Bengt Nilsson, som deltog i vårt avslutande sommarmöte, meddelade att Viktoriasalongen i stort sett är återställd i den nybyggda delen av Järnvägsstationen i Trelleborg. Inventarierna var emellertid i ganska dåligt skick vilket fördröjt färdigställandet. Han uttryckte en önskan om att den bästa av kockar skulle vilja ansvara för verksamheten. Om man önskar att vilket sällskap eller företag som helst ska kunna komma - t.ex. med tåg från Malmö - och ha en helkväll i salongerna innan tågresan hem, krävs extra god kokkonst och service. För övrigt inbjöd Bengt klubben på studiebesök med måltid t.ex. torsdagen den 25 augusti. Om detta får vi avvakta Presidenten och styrelsens slutliga bestämmande.

Det avslutande inslaget i veckomötet kom att handla om språk och dialekter och den västgötska humorn lyste igenom. Undra på det när den vikarierande Presidenten är en tvättäkta Skaraborgare. Västgöta-Bengtsson var inspiratör till anekdoterna och vad en västgötaklimax är för något utreddes och belystes. Åt en sådan skrattar man inte, man snarare förbluffas. De kan innehålla stor livsvisdom men också liknas vid Pastor Janssons ”tomma påse…”

Inför den eventuella höstresan till Köpendanmark tipsades om restaurangspråket. Om man skulle vilja beställa det minsta glaset med ädel dryck kallas den för ”en Lille en”. Vill man så plussa på mängden med det dubbla kallas den för ”en Snaps”. Dubblar man även den så kallas en sådan för ”en Dram”. Slutligen och sist kallas en dubbel dram för ”en Förnuftig”.

Men förvåna er icke ty ingen i serveringen fattar och förstår vad ni menar med de olika mängdmåtten. Orsaken är enkel: restaurangerna i Köpendanmark har numera enbart svenska töser och pojkar städslade. Och skulle ni mot förmodan träffa på några danskar i er egen ålder och prövar begreppsapparaten på dem kommer ni få se hur ett smärre inbördeskrig utbryter. ”Nej” säger en med rödlätt näsa som därför ser sig som expert: ”en dram är ingen 4:a, utan en 6:a”. En annan expert med rödsprängda ögonvitor kompletterar med: ”en 4:a kallas för ´en Genstand´”. ”Nähä du!” skrockar den tredje s.k. experten, han med den rödlila näsan, ”´en Genstand´ är en 8:a och ´en Förnuftig´ är ´hela Flaskan´”, påstår den rödlila. Inbördeskriget är ett faktum, liksom att sommarmötena på Hedmans är slut för i år. Varför klingar Schuberts Schwanengesang i mina öron?

Stephan Bladh